Det är som vanligt, det är mitt liv.

Jag vet inte varför.
Men jag känner mig lite ledsen.
Trött på människor som inte består.
Vill bara att allting ska vara som vanligt for once.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0