Rylins

Nu vill jag att min älskling ska komma hem ♥, tycker det räcker med den där jävla militärskitträningen! Jag tycker han ska vara här med mig i stället. Och så tycker jag att det är orättvist att alla får vara med sina pojkvänner när de vill förutom jag!

Det är precis vad jag tycker det!

Jag förstår inte, inte någonstans. Engelska har alltid varit det ämne som jag varit bäst på men bara för att man har en viss lärare som är helt hemsk och kommer från stenåldern så har man en IG-varning! VAD ÄR DET FÖR JÄVLA SKIT?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6209390.ab

Så jävla rätt, det är fan inte rättvist att man får IG bara för att läraren man har tycker det roligaste i världen är att underkänna folk. Jävla idioter det finns.

 

Idag har det gått ett år sedan du och jag blev vi. Det har varit det bästa året i hela mitt liv, och det är på grund av dig älskling <3 Jag vet att det kanske låter klyschigt men du är verkligen det bästa som har hänt mig och jag älskar dig mer och mer för varje dag som går.

Jag kan inte beskriva hur glad jag är för att det äntligen är den tredje! Så som jag har längtat och väntat! Nu är det bara en liten sak jag väntar på och det är att min älskling ska ringa mig och säga att han är i City igen.
Det är lite roligt faktiskt för jag har lite fjärilar i magen, precis som när jag var alldeles nykär och allt var så pirrigt, exakt så känns det nu!

Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag längtar till den tredje december! Det är nämligen då min älskling kommer hem och hemma i tio dagar. Jag saknar honom så mycket att jag inte vet vad jag ska ta mig till.. Jag får ju inte ens prata med honom då han ligger i fält.
Dels är det den längsta tid vi någonsin har varit i från varandra, men när han kommer hem så kommer det också vara den längsta tiden vi har varit med varandra sen den 27 juli så det ska bli underbart! Ååååh jag önskar verkligen att det var nästa torsdag nu!

INGENTING FUNKAR I DET HÄR JÄVLA FITT FLASHPROGRAMMET! ALLT GÅR FEL OCH INGENTING BLIR BRA! ÅÅÅÅRÅRÅRÅRÅHHH JAG KOMMER FAN BLI GALEN SNART!!!!! ORKAR INTE!!! SKITFANHELVETEPISSFITTBALLEHORADÖDÖDÖDÖDÖDÖDÖDÖDÖ

 

Alla som redan hade gått tvåan när jag gick i ettan sa att jag inte skulle klaga för att jag inte visste vad som väntade. Jag tänkte att det inte kunde bli värre men oj vad fel jag hade. Jag har aldrig varit mer stressad eller typ helt ärligt deppig än vad jag är just nu. Jag kan verkligen inte vänta tills om 38 dagar!

 

Jag vill ta en liten sekund och prata om min mormor. Jag menar det till 100% när jag säger att jag världens bästa mormor! Hon är en riktig bullmormor hon, bakar, lagar otroligt god mat och allt man kan tänka sig. Men sen hat hon en twist; Min mormor springer runt i klackar och är den mest modemedvetna äldre damen jag någonsin träffat! Det roligaste som finns att göra när man åker till henne är att shoppa med henne, min bästa shoppingvän!

Jag pratade precis med henne i telefon och jag måste säga att varje gång jag gör det så lägger jag alltid på med ett stort leénde på läpparna, mormor är ett rent lyckopiller.

Hon är samtidigt den där som man alltid kan komma till, utan att det är några problem. Mormor är också min största förebild. När min morfar var sjuk så tog hon hand om honom varje dag medans hon själv har en ledsjukdom. Det krävs en otrolig styrka för att klara det, och det är just därför som jag ser upp till henne så mycket. Hon har ett hjärta av guld.

Är det någon som någongång har känt att de inte trivs hemma? Och då menar jag inte den vanliga tonårstanken "ååh jag vill flytta hemifrån!". Jag menar att man verkligen inte vill bo här, att man inte känner sig välkommen, att ens mamma har valt någon annan framför sina egna döttrar, att den personens barn får mer uppmärksamhet och kärlek än oss, att man inte spelar någon roll längre?
Så känner jag. Men det spelar ju ingen roll längre så varför skriver jag det här? Ett rop på hjälp kanske? Ett hopp om förändring? Jag vet inte, jag vet ingenting längre känns det som.
Förut var du den personen som jag alltid kunde prata med, oavsett vad det var. Om jag försöker göra det nu så har du inte tid eller så verkar du inte vara intresserad. Det verkar som att du bara har tid för honom och aldrig oss längre, allt annat är viktigare än oss.
Det är inte vårt hem längre, det är ert. Det är inte vårt liv längre, det är ert.
Du säger att han inte kommer flytta in hit eller så men varför ska han eventuellt säga upp sin lägenhet och ställa sig i kö för en fyra när det räcker med våran trea till oss tre? Varför är det en nyhet som jag hör i förbifarten utan att någon har nämnt ett ord om det till oss? Är inte vi med och bestämmer? För sist jag kollade så bodde vi också här, det är inte bara ni två och det är inte bara ert liv, men det verkar du ju inte förstå.
Den enda gången du låter trevlig är när du pratar med honom, hur kul tror du det är att bo här? Inte alls. Jag är less, jag vill bort, jag vill inte vara här längre - för jag orkar fan inte. Vi spelar ju ändå ingen rolll.