Rylins

Rikta blicken emot himmelen och sikta helt fel
ni borde rikta dom ner för jag finns mitt ibland er
hör tårar ta mark men det är väl ingen som ser
min vålnad är stark så det är väl inget problem
ett dussin röda rosor för när våren slutar blomma
musiken den förevigas när fågeln slutar sjunga
jag hade allt utan att jag visste om det
förstod det först när jag gick miste om det
ödets ironi har väl sitt finger med i spelet
jag lever imperfekt i presens
jag är inte rädd för att dö jag är rädd för att dö
rädd för döden så som berättarens öde
det är som dom säger sanna mina ord
vi kanske dör men vi stannar på denna jord
en dag kanske insikt frälser dig

om ni inte saknar mig nu så har ni ändå aldrig älskat mig