Rylins

Vilken otroligt känslosam tid det är just nu, inte bara för mig utan för mina vänner också. Ena stunden är allt bäst och andra sämst.
Jag känner bara att jag är så otroligt less på falska och omogna personer, personer som sviker dem som funnits där längst och mest. Det är fan elakt. Vissa bara tar och tar och tar men ger aldrig tillbaka, blodiglar.

Men nog om det, nu ska jag prata om mig själv haha, jag ska prata ut lite tror jag nog.
Enda sen Marcus åkte i Söndags har jag varit helt förstörd, det kanske inte märks så mycket när jag är i skolan eller så men nästan så fort jag kommer hem så crashar allt och jag bara gråter. Det känns som att jag inte vet hur mycket längre jag orkar, jag älskar dig och kommer aldrig lämna dig så det är inte det. Det är bara helt otroligt jävla jobbigt att inte få höra din röst.
Jag kan ju inte direkt säga att det hjälper att det är så stört mycket i skolan nu också, jag tror jag aldrig har varit med om att ha så mycket plugg. Det är som att skolan tycker att vi inte ska ha någon fritid what so ever, det är så det blir i stort sätt i alla fall.
Så för att sammanfatta det så mår jag inte så helbra just nu, mycket möjligt att det är därför som jag inte uppdaterar särskillt ofta, har liksom ingen lust till något.

Men nog om det nu!
Idag hade vi samhällsprov, håller tummarna för att det gick bra - det kändes helt okej anyways. Vi fick även veta resultaten på Svenska provet som vi hade för någon vecka sedan och jag fick VG så det känns riktigt bra!

Nu ska jag sätta igång och göra alla psykologiläxor som jag har missat, det lär ju bli lätt när någon har ätit upp min bok! :O Juste! det är någon som äter upp mina saker här hemma! En kjol, boken, favorit strumpbyxorna och lite andra saker. SICK MAAAN!

På Fredag fyller Gabbe år, då blir det firande! :D <3

 

 

 

Snart tio månader tillsammans älskling. Du är det bästa jag har och jag älskar dig så otroligt mycket, även om det är svårt ibland. Men vi klarar det, det gör vi alltid.
Du och jag föralltid, eller hur?
♥♥

Idag är en jobbig dag. Det känns överallt, i huvudet, kroppen, överöverallt. Ja jo det är en saknadag idag, eller snarare en saknavecka. En sån där vecka där jag bara vill att Marcus ska sluta lumpen och komma hem för alltid så allt blir som vanligt igen.
Jag ska väl inte klaga, han kommer ju hem i helgen men det är faktiskt ganska svårt när man är omringad av kompisar som har pojkvänner som kan vara med dem i stort sätt när de vill (inget illa mot er gummor). Man blir liksom ännu mer påmind om att jag inte får det, att jag inte kan få krama honom när jag vill det. Men det blir väl bättre sen, det har Marcus lovat i alla fall!

Saknar dig älskling, otroligt mycket!
Jag älskar dig.

 

 

Det beror helt enkelt på att jag inte har mått så bra, dels har jag varit och är sjuk och sen så mår jag inte så bra på grund av allt med att Marcus inte är här och så. Jag har helt enkelt inte haft nån lust att skriva och jag vet inte hur länge det kommer fortsätta men jag orkar inte blogga så mycket just nu bara.
Men det är ju mitt val att blogga och skriva hur mycket eller lite jag vill eftersom jag  bara skriver för att underhålla mig själv och möjligtvis hålla mina vänner uppdaterade, så jag tänker inte köra en "förlåt för jag inte har uppdaterat".

Jag lovade Konrad att uppdatera idag och skriva att KONRAD ÄR BÄST så nu har jag gjort det! Hoppas alla har det bra så hörs vi när vi hörs.

Ska försöka sova nu, efter många om och men. Gonatt! kom hem... <3

Marcus har åkt hem och sover ensam inatt. Det känns väl sådär, det är så mysigt att vakna upp med en gosig varm älskling bredvid sig. Men men, fyra dagar sen kommer han hem igen!

Ååh åh åh vad jag längtar till i morgon! Fast det bara har gått några dagar så saknar jag min älskling så otroligt mycket. Jag är ju så van att få prata med honom om det är något som inte känns bra eller om jag är ledsen eller vad som helst, det är det jag saknar mest. Det är antagligen det jag kommer att saknar mest, hans röst och hans famn..

Nu har min älskling åkt, eller han åkte ju halv sju på morgonen. Jag vill inte ens tänka tillbaka på när vi skulle säga hejdå, det var en av de hemskaste upplevelser jag någonsin varit med om. Tur att han får permission på helgerna (dock inte nu i helgen så vi träffas inte förens om två veckor). Men det jobbigaste är nog att jag inte kan ringa honom om det skulle vara något, eller om jag bara vill höra hans röst.